Jag är inte jätte fjompig. Jag tycker själv att jag är en rätt soft person.
Jag hetsar inte upp mig galet mycket för ingenting och tar det mesta som det kommer.
När det var bestämt att min man skulle åka till Tanzania så tyckte jag mest bara att det var kul för honom. Blev förstås lite avundsjuk då han ska få åka till värme och vit sand medan jag får vara här hemma i kyla och mängder av vit snö.
Tidigt i måndags åkte han, jag grät tyst för mig själv. Jag saknar honom hela tiden det svider i hjärtat trots att han bara varit i från mig i två dagar. Konstigt det där.. Jag saknar honom på ett helt annat sätt bara för att jag vet att han är lååååångt borta och att det dröjer innan vi ses.
Jag fick ett meddelande av honom idag, han har det bra även om det är galet där nere med trafiken, värmen och människorna.. Tårarna började rinna igen.. Vad har hänt med mig jag som är så cool.. Jag kommer ju bli värsta fjompisen och kanske till och med gud förbjude börjar skriva små korta officiella gulle gull meddelanden på hans facebooksida som puss !! Love you !! saknar dig!!
Nej så illa blir det nog inte..
Men annars går det bra förutom att jag pillade på bildörren så den inte går att öppna igen då..
Det var dumt.. jag gör dumma saker.. ganska ofta..
Jag ångrar mig snabbt och funderar på varför gjorde jag så? Vad trodde jag skulle bli bättre av att göra så?
Jag har sällan svar på mina egna frågor utan de för mig mest att fundera på om jag har alla slippar på kontoret,,,
Jag har alla slippar på kontoret och ljuset ÄR tänt och det ÄR någon hemma..
Men ibland så gör jag först och tänker sen
och det är precis vad som hände idag..
